Ichthys.se

För några veckor sedan fick jag uppgiften att skriva en så kallad pathosargumentation (jag läser retorik på Uppsala universitet) och jag blev så nöjd med resultatet att jag lägger ut den här med. Jag får hoppas att urkundsanalysen som min lärare använder sig av inte kollar min blogg. Men om den gör det så antar jag att det går att förklara. Nåväl, här är texten:

Haiti drabbades för en tid sedan av en jordbävning som kommer gå till historien som en av de mest förödande någonsin. Miljontals människor står nu plötsligt utan hem. Samtidigt har mer än hundra tusen personer inte bara förlorat sina hem utan även sina liv. Via media nås vi av berättelsen om hur någon mirakulöst blivit räddad efter elva dagar under rasmassorna. Vi gläder oss och tänker att allt hopp kanske inte är ute. Men de få glädjeämnena överskuggas snart igen av den sorg vi ser i ansiktena hos dem som förlorat en mamma, en son eller en fru. Jag tror inte att någon som inte varit på plats kan föreställa sig eller ens ana vidden av denna katastrof och ännu mindre förstå hur de drabbade själva upplever situationen. De skyhöga siffrorna går nästan inte att ta in eller helt förstå, dem blir lätt siffror men inget mer. Men bakom dessa siffror döljer sig riktiga människor av kött och blod. Riktiga människor, sådana som du och jag.

Omvärlden har reagerat snabbt, många länder har utlovat hjälp och ekonomiskt stöd. Glädjande nog finner vi denna hjälpvillighet på fler plan än enbart det internationella. Privatpersoner vill hjälpa de drabbade och skänker därför pengar till en mängd organisationer. För bara några dagar sedan arrangerades en stor stödgala för Haiti och världsstjärnor och megakändisar drog sitt strå till stacken genom att ta emot samtal från de människor som önskade att få skänka pengar. Skådespelaren George Clooney, som var värd för Los Angeles-delen av galan sa: ”Haitis folk behöver vår hjälp. De måste veta att de inte är ensamma – de måste få veta att vi fortfarande bryr oss”.

Utan att förringa det lidande som har drabbat Haitis befolkning måste jag ändå ställa mig själv en fråga. Skall det tvunget behövas en katastrof av denna storlek och omfattning för att vi skall bry oss? Varje dag dör det sexton tusen barn som en direkt följd av extrem fattigdom. Varje dag. Det betyder att på en vecka dör lika många människor, lika många barn, till följd av undernäring och svält som dog i jordbävningen på Haiti. Under ett år dör närmare sex miljoner barn på grund av fattigdom. Återigen är siffrorna så höga att det är svårt att förstå att det handlar om riktiga människor. Men det är precis vad det gör. Det handlar om riktiga mödrar som på grund av sin fattigdom gråter när de inte kan ge sina barn den mat de behöver, som förtvivlat försöker hitta något att ställa fram på matbordet. Det handlar om verkliga fäder som tvingas att sälja sina döttrar till ett liv som barnprostituerade och det handlar om riktiga människor som på grund av sin fattigdom dör. Det är personer som dessa som döljer sig bakom siffrorna. Frågan är varför så få bryr sig i ”vanliga fall”. Jag frågar mig igen, skall det tvunget behövas en katastrof av denna storlek och omfattning för att vi skall bry oss?

Men det finns ju faktiskt människor som bryr sig. Människor som vi kan se på och inspireras av. I en bok som heter Crazy Love ger författaren ett antal exempel på just sådana människor som faktiskt brydde sig, och inte bara de gånger som något utöver det vanliga inträffade utan vars hela liv präglades av kärlek till sina medmänniskor. En person som nämns i denna bok var en läkare vid namn Nathan Barlow. Han kunde ha stannat kvar i USA och tagit ett välbetalt jobb men valde istället att resa till Etiopien för att hjälpa människor som drabbats av något som kallas en Mossy foot. Under de kommande sextio åren arbetade Barlow bland människor som ingen annan brydde sig om och han fortsatte med det ända till sin död. När jag läser om personer som honom känner jag hopp. Om denna man var beredd att ge upp all sin bekvämlighet enbart för att underlätta andra människors liv kanske också jag kan hitta styrka och medkänsla för att ge upp delar av min bekvämlighet. Jag kan offra mig för att andra människor, för att något av de sextontusen barn som dör varje dag istället för att dö skall få leva, gå i skola och få egna barn. Jag pratar inte om att bara ge någon extra krona till Rädda Barnen för att lindra ditt samvete. Det jag drömmer om är att vi alla aktivt började ändra på vår livsstil för att andra människor skall få det bättre även om det betyder att jag får det materiellt sämre. När allt kommer omkring, det kanske inte är värt att barn skall behöva dö för att jag skall kunna ha den senaste Iphonen?

/Andreas Engström

Länkar
http://www.actionaid.se/omraden/mat_och_hunger/
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=126814

www.mossyfoot.com